fbpx

Kärlek som existentiellt urtema: “Århundradets Kärlekskrig”

Häromkvällen deltog jag i en diskussion om kärlekens roll i människolivet, i psykoterapi, i samhället. Det blev ett spännande samtal som kom att handla mycket om ansvar och förändring: kärlekens förändrande kraft.

Kärlek och destruktivitet

Några kvällar tidigare såg jag “Århundradets Kärlekskrig” på Stadsteatern. Den väckte många frågeställningar om kärlek och parsamvaro, t ex den om destruktivitet. När är det slut? När tar kärleken slut? Och vad är det som finns kvar när den kreativa kraften hos kärleken har ebbat ut?

Ett existentiellt urtema

Kärlek är så oerhört centralt i människans liv, det är ett tema som börjar redan första dagen och utvecklas i bästa fall ända till den sista. Jag ser kärleken som ett existentiellt grundtema som vi ägnar oss åt i olika former under hela livet. Konstnärerna har skildrat detta tema bäst, men det finns också en del psykologi-litteratur som kastar ljus över vår förmåga/oförmåga att älska. Erich Fromms “Kärlekens konst” från 1956 är en klassiker som fortfarande tål att läsas.

Kärleksord!

Personligen är jag väldigt intresserad av kopplingen mellan kärlek och språk, och den var ett genomgående tema i “Århundradets Kärlekskrig”. Kärlek kan göra ord så mättade, men när kärleken sinat ur relationen kvarstår bara tomma ord. Eller onda ord, förgörande ord. Föreställningen skildrade verkligen ett krig mellan parter som stred med alla tillgängliga medel, fysiska, verbal, känslomässiga, andliga. Och så föraktet: kärleksstridens atombomb, som förgiftar och dödar allt i sin väg.

Göra kärlek eller gå i strid..?

Alla människor vill uppleva kärlekens sötma och kreativitet. Efter föreställningen var jag sugen på att gå runt med en stor skylt på en pinne med texten “Make Love, Not War!”. Många gånger tror vi att när vi har stadgat oss i en kärleksrelation, då har vi liksom uppnått kärlekens höjdpunkt och är klara med den biten, så att säga, men kärleken är mycket mer dynamisk än så. Det är ett tema som löper genom alla våra dagar och ständigt bjuder upp till dans. Svarar vi ständigt nej är det nog bra att se “Århundradets Kärlekskrig” och börja ta betäckning..