“Ångest”. Ångest har blivit ett riktigt vardagsord. Uttrycket täcker det mesta från att ha glömt busskortet till att ligga i fosterställning och undra om livet är värt att leva. Och visst tar sig ångest många uttryck! Det vore väl konstigt annars med tanke på vilken närvarande och oundviklig del av människolivet det är.
Andning och ångest
Ordet kommer ursprungligen från latinets ‘angere’: att kvävas. Vid panikångest kan detta ta sig ett bokstavligt uttryck, personen får andnöd och tror att den nu kommer att kvävas, men det finns även ett inslag av kvävning i all slags ångest: den kvävning som pågår när frihet och kreativitet krymper.
Ofrihet, hämning och icke-kreativitet
Ångest är till sin natur något ofritt: den ångestridne känner sig instängd, pressad och stressad. Den ångestridne har heller ingen tillgång till sin kreativitet, utan livet blir istället ganska krampartat. Här kanske det är på sin plats att ändå skilja på två huvudsakliga ångesttyper: den slags ångest som är ett steg på vägen mot ökad frihet, och den slags ångest som blir en ständigt pågående oro som syftar till att förhindra något (en inbillad fara, någon slags katastrof). När denna andra slags ångest tar över livet, då blir det mesta hämmat. Kroppen rösten, språket, livsföringen. Det är ett icke-skapande tillstånd som präglas av att personen aldrig riktigt är närvarande. Den kan bli en livsstrategi, ett sätt att leva sitt liv och möta de frågor som livet oundvikligen ställer.
Trygghet eller depression?
Tyvärr leder denna livsstrategi ofta till depression och även bitterhet. Med tiden blir det allt tydligare hur oroslivsstilen är en bluff som helt enkelt inte hjälper, och då känner man sig lurad. Och ledsen. Och bitter. Oro avstyr i själva verket främst kreativitet och närvaro, även om det kanske känns som att de skapar trygghet. Dock är det bara på ytan, och i det stora hela avstyrs själva livet med alla dess vändningar och upptäckter.
Existentiella frågor
Mitt mål som psykolog är alltid att hjälpa klienten att se bortom den orosformade ångesten och hitta de existentiella frågorna som är ursprunget till oron. Att bemöta dessa frågor och hitta tidsenliga, för individen relevanta svar öppnar upp medvetandet och därigenom också tillvaron. Många gånger tror klienten att oron är ett effektivt vapen för att avstyra faror. I själva verket är det ett försvar mot att leva kreativt.