fbpx

Man behöver väl inte öva för att kunna mindfulness?

Jo, det behöver man. Men denna fråga är en som jag ibland möter – att vissa tänker på det sättet eftersom de till ex har läst en bok om ämnet, eller gått en kurs en gång i tiden och därmed ”fattat grejen” med mindfulness. De kan till ex säga sig veta att det går ut på att ”vara i nuet”, och att det ju är enkelt. Men riktigt så är det inte med just mindfulness, eller egentligen – det är inte alls på det sättet

 

Att ”inte veta” är det som är grejen

 

Mindfulness är faktiskt inte en teoretisk kunskap, eller något där ”polletten trillar ner och sen har man fattat”. Jag skulle uppskatta att mindfulness är en till 95% praktisk kunskap, i stället för en teoretisk sådan. Det är en färskvara som man tränar upp genom övning, precis på samma sätt som man gör med sin fysiska kondition – ”use it or you loose it”. Det som man övar upp är uppmärksamheten i det nuvarande ögonblicket, och att snabbt kunna bli medveten om när uppmärksamheten drar iväg till något annat.

 

Och varför behöver man vara uppmärksam i nuet?

 

Det är enbart i det nuvarande ögonblicket som vi kan göra något aktivt för att påverka vår situation. Livet händer i nuet, allt annat är bara minnen eller föreställningar. Och om vi inte är uppmärksamma på till ex känslor just när de faktiskt dyker upp, kan de i stället samla på sig och komma till ett mer forcerat uttryck när den emotionella laddningen har blivit så stark att vi inte längre förmår att hålla emot. Eller så kan det bli så att känslorna samlar sig i kroppen som spänningshuvudvärk, muskelspänningar eller annat liknande.

 

Känslorna finns att känna i kroppen

 

Och hur gör man då rent konkret, för att bli uppmärksam på känslorna när de dyker upp? Det kan man göra just genom att träna på uppmärksamheten i nuet, i kroppen; desto mer vi övar på att känna kroppen, desto tydligare lär vi oss att känna hur våra känslor uttrycks genom fysiska förnimmelser. Ett tryck över bröstet kan tyda på ångest, en tung känsla i bröstet kan tyda på sorg, en mer pirrig, lätt känsla på glädje, osv (var och hur känslorna känns är individuellt) . Detta – och inte någon sorts abstrakt tanke om att ”vara i nuet” – är grunden för mindfulness. Och det går bara att lära sig genom att öva.