I alla yrken med mycket människokontakt finns risken att bli empati-trött. Att arbeta med människor i kris, att arbeta med traumatiserade människor, att dagligen arbeta med svåra upplevelser i psykoterapier eller att ständigt möta människor vars behov inte går att tillfredsställa – detta är känslomässigt krävande. Många som arbetar i yrken där man möter människor i svåra situationer upplever att arbetet är väldigt meningsfullt och viktigt, men dessa yrken innebär också en känslomässig kostnad.
Compassion fatigue
Att lyssna på en annan människas svåra eller motiga erfarenheter innebär att samma svåra känslor kan uppstå i den som lyssnar – just för att den bryr sig. Detta delade lidande kan bli alltför tungt för den som måste utföra det dagligen, och termen “compassion fatigue” betecknar det tillstånd som kan infinna sig efter en längre tids emotionell överbelastning.
Empatitrötthetens symptom
Symptom på compassion fatigue är:
* tilltagande hopplöshet
* minskad förmåga att känna glädje och njutning
* konstant stress och oro
* sömnlöshet
* minskad produktivitet
* minskad kreativitet
* svårigheter att fokusera
* ökat självtvivel
* känsla av inkompetens, ifrågasättande av ens egen lämplighet
* en överlag tilltagande negativ attityd
Risken för empatitrötthet ökar i takt med ökade krav och minskade möjligheter att själv styra sina arbetsuppgifter. I de branscher där omsorg om människor i svåra situationer kombineras med krav på slimmade processer är min erfarenhet att empatitröttheten ökar. Tyvärr är det vanligt att skämmas över dessa symptom, och många tänker att det är de själva som gör något fel när de inte längre orkar bry sig på det sätt de tidigare har gjort.
Ingen empatitrötthet utan empati
Empatitrötthet är en varningssignal om att något i ens livs- eller arbetssituation är ohållbart, och det är en signal som behöver tas på allvar. Det är missvisande att söka orsaken i individen, utan det är i förutsättningarna svaret bör sökas. Det är helheten som är ohållbar, inte individen som inte räcker till/klarar trycket. Detta är viktigt. God handledning, där även empatitröttheten kan tas upp och undersökas, är kanske det allra viktigaste, men även omväxling i arbetsuppgifter, gott om återhämtning inom ramen för arbetet samt gehör från chefer är centralt. Oavsett – något måste förändras.
Hållbarhet
Från ett existentiellt perspektiv är empatitröttheten framför allt en snedbelastning – det blir helt enkelt ohållbart att använda samma sidor av sig själv och möta samma behov hos den andre varje dag. Det är samma fenomen som musarm och tennisarmbåge – efter en längre tids ensidiga rörelser blir det område som används styvt, stumt och ömt. Vid empatitrötthet saknas inre hållbarhet – inre resurser används alltför ensidigt, och det håller inte i längden.
Ta hand om dig
Kom ihåg att det endast är människor med empati som kan bli empatitrötta, och i många yrken med mycket människokontakt är empatin det guld som resten av arbetet formar sig kring. Så se till att ta hand om den, och hjälp andra att värna sin! På så sätt kan vi skapa goda arbetsplatser och i förlängningen ett hållbart samhälle där empatin inte ligger överkörd vid sidan av motorvägen.