Att ha psykoterapeutiska samtal med tolk, del 1

Jag har precis avslutat ett arbete på temat ”psykoterapeutiska samtal med tolk”, ett väldigt fascinerande område; ser nu fram emot morgondagens patientmöten då jag får möjlighet att använda mig av det nya som jag har lärt mig. Kul att utvecklas! Jag jobbar dagligen med tolk, liksom många andra i Sverige numera gör, och alla som gör det vet att det innebär såväl möjligheter som utmaningar.

Ovana

För psykologer som professionsgrupp (vilken jag själv tillhör) är det framförallt ovant att jobba med tolk – det ingår inte i de traditionella uppgifterna. Den mesta utbildningen och litteraturen som behandlar psykologisk behandling och psykoterapeutiska samtal utgår ifrån att terapeut och patient pratar samma språk, det tas för självklart. Att då börja jobba med tolk är förstås en omställning, eftersom det innebär att föra in ännu en aspekt i samtalet, en aspekt som psykologen oftast har obefintlig träning i att hantera. Detta leder ofta till motstånd och viss ovilja inför att jobba med tolk.

En tredje part

För psykologer och psykoterapeuter står enrum och sekretess i centrum, och dessa viktiga aspekter utmanas av att ha en tredje part i rummet, alltså tolken. Det blir helt enkelt inte ”samma sak” med en tolk i rummet. Att arbeta med tolk innebär ett förändrat upplägg, vilket kräver vissa förändringar i arbetssättet, och många är rädda för att något väsentligt går förlorat i och med tolkningen. Jag skulle vilja påstå att ett tolkat samtal bör ses som en annan genre av psykoterapeutiska samtal – det är dömt att misslyckas om man vill att det tolkade samtalet ska vara precis som ett otolkat samtal. Det är en egen genre som fungerar på sina egna premisser, och som kan fungera väldigt bra.

Topp tre aspekter hos det tolkade samtalet

  • För det första är det viktigt att tänka igenom rollfördelningen under samtalet. Vem styr? Det ska naturligtvis vara den som har kallat till samtal, men hur självklart det än låter så uppstår ofta problem kopplade till denna punkt, särskilt i terapeutiska samtal. Tolkanvändaren måste tänka igenom hur samtalet kan föras på de premisser som står till buds. Hur leder jag tolken i arbetet? Detta är väldigt centralt för att få till en trygg och stabil samtalsstruktur.

 

  • För det andra måste ramarna för samtalet vara tydliga för tolkanvändaren, så att hen kan förmedla dem till tolken. Till exempel är mobiltelefoner vanligt förekommande bland tolkar. Om man inte vill att sådana tas fram under samtalet är det bäst att göra detta klart innan samtalet. Det är inte roligt att avbryta själva samtalet för att förklara formalia för tolken. Gör klart allt sådant innan ni påbörjar det kliniska samtalet, så att du i lugn och ro kan koncentrera dig på det kliniska samtalet.

 

  • Slutligen kräver tolkade samtal en ökad grad av reflektion – för att använda tolken på bästa sätt, och för att utveckla en god förmåga att arbeta med tolk måste tolkanvändaren reflektera över och utvärdera arbetet såväl under som efter samtalet. Hur påverkar tolken patienten? Vilka svårigheter uppstår med denna tolk? Vilka svårigheter uppstod i kontakt med patienten? Hur kan jag hantera de svårigheterna, och hur kan jag nå patienten bättre?

 

Det finns många möjligheter med det tolkade samtalet och stora utvecklingsmöjligheter för den individuella yrkesutövaren, men också många svårigheter förstås. Tyvärr tas inte dessa möjligheter alltid på allvar, utan mycket personal anses kunna börja jobba med tolk helt utan förberedelser. Inte okej! Kompetensutveckling behövs på detta område.

Jag återkommer med del två om några dagar!