Det finns mycket i ett samhälle och dess normer som kan göra det svårt för den som skiljer sig från normen att anpassa sig. En ganska biologisk sådan skillnad handlar om vår dygnsrytm – vår så kallade kronotyp.
De flesta av oss vet ungefär vilken sorts rytm vi har. En del vaknar tidigt och känner sig som mest levande på morgonen, andra blir kreativa först när kvällen kommer. Kronotypen beskriver vår biologiska klockas naturliga lutning åt morgon eller kväll, och påverkas både av gener, ljus och ålder. Tonåringar och unga vuxna dras ofta mot kvällarna, medan äldre personer tenderar att bli mer morgonpigga.
Det är ingen hemlighet att det ofta anses som moraliskt ”bättre” att vara morgonpigg, och mycket i samhället – skolan, arbetslivet, rytmen i vardagen – är planerat efter den normen. Men vad händer när vår egen rytm inte stämmer med samhällets mall?
Kvällstyper får ofta leva i otakt med sin inre klocka. Det kallas ibland för social jetlag – ett tillstånd som kan liknas vid en mild men kronisk tidsomställning. Forskning visar att den här otakten kan påverka hur vi mår psykiskt. Personer med uttalad kvällstyp har i studier oftare symtom på nedstämdhet, stress och sömnproblem, och ibland också en något ökad risk för depression eller bipolär sjukdom. Det betyder inte att kvällsmänniskor är dömda att må sämre – snarare att de lever i ett system som inte alltid tar hänsyn till deras naturliga rytm.
Ljuset spelar en central roll. Morgonljus hjälper kroppen att ställa om sin inre klocka och påverkar nivåerna av bland annat melatonin och kortisol – hormoner som reglerar sömn, energi och känsloläge. För lite ljus på morgonen och för mycket skärmljus på kvällen kan förskjuta rytmen ytterligare.
Det finns också vägar till balans. Regelbundna sovtider, att komma ut i dagsljus tidigt på dagen, och att minska starkt ljus sent på kvällen kan göra stor skillnad. Men kanske handlar det i grunden om att lyssna till sin egen rytm och acceptera ens egna tendenser så gott det går. Att inte passa in i samhällets normer är en stressfaktor, och vi gör klokt i att förstå att individuella skillnader gör det olika lätt för oss att anpassa oss till dessa normer.